Matildas fjäderfäverksamhet växer med jämna mellanrum och i höstas kom hon hem med de sötaste små dunbollar man kan tänka sig. Japanska silkeskycklingar. Nu har vi tre tuppar som hon inte riktigt vet vad hon ska göra av. Någon som är intresserad? 

De är lugna och snälla och verkar trivas bra i sitt lilla killgäng. De funkar även lösgående med de vanliga värphönsen men håller sig lite för sig själva. Problemet vi har är att de inte har någon riktig funktion här.

Vi hade hoppats att fler av dem skulle vara höns så det blev en lämplig flock men så var inte fallet. Några dog av oklar anledning också, de var sju i början, och till sist var det de här tre och en höna kvar. En ensam höna med tre ungtuppar kändes inte helt hållbart och en dag kom ett tillfälle för henne att flytta till en annan gård. Killarna däremot är svåra att få iväg i vanlig ordning men det vore kul om de fick en flock att ta hand om och kanske möjlighet att föra vidare lite silkesgener.

Jag vet att det är ständigt överskott på tuppar i fågelsammanhang men jag kollar läget här ändå och berättar att de finns. Om någon i vår närhet har ett gott silkeshem och behöver en japan eller tre så finns det hos oss! Väldigt söta tycker jag, eller hur?

Här var de små. Gulliga både nu och då trots mina usla fotoskills! Ska uppdatera inlägget med bättre bilder om jag får tillfälle.