Igår kom vi igång igen. Korn så långt ögat når. Det tröskas, tippas, krossas och packas. Egen och inköpt spannmål trängs i tippfickan och halmen väntar på att pressas.

Nytt för i år är att det inte ligger en tung doft av propionsyra över hela gården. Man hör inte heller ljudet av ständigt skramlade transportskruvar, vilket tidigare var höstens melodi när vi planlagrade allt korn.

Tippfickan och krosspackaren känns som två riktigt bra satsningar. Det är ett helt annat flyt under tröskdagarna nu och som vanligt är jag imponerad av Danne som kommer på och driver igenom en massa utveckling hos oss. Själv är jag så trög och konservativ ibland. Vilket är konstigt eftersom jag ändå är en rätt kreativ person. Fast på ett annat sätt. Jag kan komma på smarta vardagslösningar och ha planer för bättre flöde och maganement medan han ser nya byggnader, omdragna vägar och nybruten odlingsmark framför sig. Vi är olika helt enkelt. Visionerar och förbättrar på olika plan. Och kör huvudet i väggen på andra.

Kanske kan man säga att vi kompletterar varandra, kanske är vi bara två bitar från diametralt skilda pussel. Hursomhelst går det väl rätt okej för det mesta. Just den underdimensionerade spannmålshanteringen var en sådan sak som jag kunde frustrationsilskegråta över, och som han ritade och byggde oss ur.

Suddigt värre, men det finns inte så många bilder på oss båda två. Särkilt inte på Danne i så fina solglasögon!

Tidigare skulle varje lass skruvas ur och lagras in innan man kunde åka tillbaka ut på fält igen. Något som tog rejält med tid i anspråk, särskilt när vattenhalterna var höga. Även om man hade fler vagnar i drift blev produktiviteten begränsad och den spannmål vi köpte av andra bönder behövde också tajmas in så den kunde tas om hand.

Nu kan man bara tippa av och köra vidare. Det går på en sekund. Ingen stress att lagra undan, ingen överkvalificerad människa som behöver bli stående vid syrafatet och passa rinnande korn medan timmarna går. Nu kan man fokusera på tröskning och hemkörning och sedan krosspacka när tid finns.

Här är några fältbilder från Storbränna. Det är fint att se tröskan gå igen efter avbrottet.