Plöjning, skitkörning, uttagning av ströbäddar och annat som går i olika nyanser av brunt ger inte upphov till så värst många bondromantiska fototillfällen just nu. I alla fall inte när det är surdimma och regn hela dagarna som idag. 

Mitt i skiten, eller i skrapgången ska man väl säga, kan man dock hitta lite glänsande prakt. Särskilt om man rotar fram en bild från en soligare dag.
Kolla vad snyggt det blev. De utbytta termorören fick nya, fina plåthöljen utanpå så de ska hålla ännu bättre. Den här gången var måtten exakta och de sitter som en smäck på varje rör.

Själva vattenkopparna har rustats för vintern också. Linda har öppnat allihop och gjort rent i alla skrymslen och vrår. När det blir kallt är det bra om alla rörliga delar i kopparna är rena och fria från gammalt gegg. Det minskar risken att något fryser fast och det är mycket roligare att pilla med dem nu än i januari när fingrarna är stelfrusna.

Foder, saliv och damm hamnar ju i kopparna och även om de hålls rena kring de delar man ser varje dag kan det behövas extra skrubbning mellan varven. Vi har även väldigt järnhaltigt vatten så det blir lätt beläggningar och rost inne i kopparna om man inte håller efter.

I morgon ska jag klippa de sista djuren i kostallet. Jag har två kor och några enstaka kalvar kvar. Jag tycker det är jättekul att klippa men eftersom jag bara tar låren och under magen (de behöver ju sin päls också) ser de lite roliga ut. I alla fall precis när de är nyklippta. Här kommer en bild som utlovat. Ja, jag vet, den är hemsk! Men jag fick slut på batteri när vi hade halmat och gjort fint och det här är ändå en av de bättre pälsarna att visa. Det här är ett riktigt sansat resultat nämligen. Vissa har så olika nyans på pälsens yttre och inre lager att de ser helt knäppa ut innan det växer till sig.

Fina ko. Jag ska ta med mig riktiga kameran någon dag och göra dig rättvisa!