Det är motigt ibland. När man halvligger som allra skönast i soffan och bara vill förflytta sig till sängen. Då är det lite segt att gå ut och titta till djuren för kvällen. Belöningen kan dock vara stor och då piggnar man till ordentligt. 

Ofta slutar vi arbetsdagen ganska sent och behöver inte göra någon särskild kvällsrunda. Nu i kalvningstider är det däremot annorlunda och då man är ute och springer vid alla möjliga tider på dygnet. Man vill ju inte missa någon ko som behöver förlossningshjälp eller en kalv som hamnat i skrapgången och ligger och fryser. Även om sådant händer väldigt sällan så vill man ju gärna ha koll.

Ikväll verkade allt lugnt och jag såg först inget annat än vilande kor. Men så plötsligt fick jag syn på en liten plutt mitt i flocken! Lite ovanligt att kossan hade kalvat just där, de flesta går undan och vill vara ifred i något hörn.

Bildkvaliteten är värre än vanligt i mörkret men här är den.

Alldeles nyfödd och ack vilka höga krav de här morsorna har. Upp och hoppa bara.

– Det är svårt mamma! Mina ben är så vingliga!

Sötnos. Jag såg inte om det var en tjur- eller kvigkalv. Stod bara och kikade en stund att allt verkade bra och sedan smög jag iväg igen. Uppiggad och glad. Ett nytt litet liv på onsdagskvällen.