Snön smälter så nu får man skynda sig att visa de vinterbilder man har kvar. Såhär har det sett ut i den fina rasthagen vi gjorde åt korna förra året. Nu är det snöfritt och till och med lite upptorkat.

Till en början fick alla kor med kalv vara inne eftersom vi inte ville ha småttingarna halkandes omkring eller liggande i kylan. Nu när de flesta är färdigkalvade har vi vänt på steken. Dräktiga kor går inne i en egen box och kor med kalv går ut och in som de vill. Kalvarna är större nu så de kan haka på överallt, de klarar både halkiga skrapgångar och knölig hage. Det är bara tvillingarna som är riktigt små men dem håller modern på ströbädden än så länge.

Jag tycker hagen har funkat väldigt bra hela vintern. Korna har varit ute och knatat mest varje dag och vi har inte behövt oroa oss för oländig terräng och översnöade stängsel. Nu när snön börjar smälta ser det bättre ut än jag vågat hoppas. Inte alls smetigt, ens på ytan, förutom där djuren går ut och in. Där har vi skrapat vid behov och nu går det att göra ännu finare när snön och isen ger vika.

I höstas.

I slutet av mars.

Jag ska ta fler bilder på hur det ser ut nu på vårkanten men jag är hos dottern på sjukhuset tre mil hemifrån så det få bli en annan dag.

Sundsvalls sjukhus i kvällssol. Fint ändå. Min farfar har byggt det förresten. Nåväl, inte helt själv, men ändå. 

Kalvarna har under sin korta tid här i världen fått uppleva allt möjligt såsom sol, regn, storm och snöfall. De är nyfikna och verkar tycka att allt är ganska roligt. Snöflingor är spännande att fånga på mulen och vattenpölar kan vara läskiga men även roliga att hoppa över.

Korna är mer avslappnade inför vädrets makter. Det är som det är. Både socker och salt här i livet. Sol och snö om vartannat.