Trött så ögonen värker. Det är märkliga kast i livet nuförtiden. Antingen jobbar man som en dåre eller så är man alltför stilla. Just nu skriver jag från sjukhuset. Danne och jag har bytts av och jag ska lägga mig tidigt. Jag har fått supergoda muffins av min dotter och nu har vi rundat av…
Just nu när mycket i livet kretsar kring ett sjukt barn och den rätt omöjliga ekvationen att samtidigt driva företag och ta hand om övriga ungar har prioriteringarna förändrats en hel del. Att vara på sjukhuset känns givetvis viktigt men man lär sig uppskatta annat också. Sådant som man tagit för givet många gånger. Eller…
Distansbonden får ett pling i mobilen och där är en hälsning från Emelie och tjurarna. Både trevligt och jobbigt för jag längtar hem såklart. Men det hade kunnat vara värre. Tänk om man bara kunde kommunicera via post och väggtelefon. Eller brevduva. Nej, tack och lov för sociala medier alltså. Och för mobilkamera och en…
Det låter dramatiskt eller hur? Och så känns det också. Ödesmättat på något vis. Som att jag ska byta världsdel ungefär. Jag trodde inte att det skulle bli såhär, var nog aldrig ens redo i tanken men nu är det ett faktum. Och det kommer säkert att bli bra. Vi är förflyttade från Sundsvalls sjukhus…
När vi fick utmärkelsen Årets Företagare här i Sundsvall 2014 höll jag ett tacktal som handlade om hur viktigt det är att välja svensk mat. Och att svensk mat ska finnas även för de som inte kan eller får välja själva. Jag kom helt nyligen på att jag är en av dem nu. En av…
Först och främst vill jag säga tack. Hur kan man ens tacka ordentligt? Det finns inte ord. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig den våg av kärlek och omtanke som sköljde över oss igår efter inlägget om vårt sjukdomsläge. Att det finns så mycket godhet. Att människor tar sig tid att höra av sig, skicka…