Ja, det är sant. Grisläget är inte det bästa och även om det inte märks så mycket på allmäntillståndet börjar det nog närma sig ett rätt allvarligt läge.

Greven, Dannes minigris som nu är fyra år gammal har haft en liten knöl på undersidan av magen ganska länge. Jag trodde att det var en fettknöl och han har inte lidit av den men på sistone har den växt och nu är den stor som ett ägg. Dessutom ömmar den om man trycker på den.

Den är svår att visa på bild men den sitter liksom alldeles bredvid snoppen och man kan inte missa den när man kliar honom på magen.

Här syns den litegrann, som en svullnad mitt under magen. 

På grund av detta fick han en check-up vid senaste veterinärbesöket och Ellinor kunde då konstatera att det är en stor urinsten han har.  Jag vet inte hur vanligt det är hos minigrisar, google ger inte mycket information, men eftersom alla grisar har korkskruvspenis kanske hela urinsystemet är extra vindlande och komplicerat? Kanske lätt för kristaller att få fäste och byggas på till stora stenar? Säkert är i alla fall att om man inte får bort den kommer urinröret att blockeras till slut och då dör han.

Någon enkel behandling fanns inte att tillgå så nu är det operation på gång. Alternativet var avlivning men det är ju Greven för sjutton. Vi måste ge honom en chans  åtminstone!

I morgon ska det ske och han är inte glad kan jag säga. Vi fångade in honom ikväll, jag och Danne, så han skulle vara på plats i morgon bitti, och han blev skitsur förstås. Han är ju van att gå precis som han vill och förstod absolut inte varför han skulle fösas in i ladugården för natten. Många gubbsura grymtningar blev det. Även några hastiga finter och till sist vilda skrik när jag blev tvungen att tag i ett bakben när han försökte rymma.

Usch vad grinig han kommer att vara i morgon, men förhoppningsvis kommer han att må bättre när ingreppet är gjort.