Greven fick sin urinsten bortopererad igår och det var ett intressant ingrepp. Skönt att det är gjort nu och kul att se proffsiga veterinärer in action. 

Karin, Skedviksveterinären, var den som gjorde själva operationen och vår egen besättningsveterinär Ellinor var också med.

Greven som spenderat natten i ladugården och gjort ett sista rymningsförsök under morgonen sederades och somnade snart till i halmen När han sov ordentligt fick han tvätt och bedövning och sedan lades snittet. Jag kunde tyvärr inte ta fler bilder på själva operationen eftersom jag var med och hjälpte till att hålla undan småklövarna men här är några i alla fall.

Karin öppnade alldeles bredvid urinrörets mynning eftersom stenen låg ytligt, vid sidan av penisen där inne. Det blödde nästan ingenting och efter att hon lossat några hinnor kunde hela den stora stenen klämmas ut!
Riktigt snabbt gick det och sedan syddes vävnaden ihop igen så snyggt att det nästan inte ens syntes att att den varit öppnad.

Såhär såg den ut, knölen som han hade gått med. Precis som ett ägg. Eller en potatis. Stenhård och bildad av urin som läckt och samlats till kristaller som byggts på under lång tid. Jag vet inte vad jag hade väntat mig egentligen men nog blev man liksom förvånad ändå av att se vad som dolt sig därinne.

Eftersom veterinärerna ville spara stenen verkar den ha varit något utöver det vanliga även för dem. Den återfinns nu i en burk med sprit och Greven slipper besväras av den.

Efter operationen har den här grisen varit väldigt lugn och mest vilat. Han har ont förstås men har ätit och druckit som han ska och jag tror att han blir bra. Såret ser fint ut och han visar inga tecken på feber. Han får vara kvar i kalvladugården några dagar eftersom vi vill ha honom under uppsikt och för det ska vara lätt att ge honom det smärtstillande och den antibiotika han ska ha ett tag framöver.

Han har valt ut en box där han trivs och har bökat i ordning ett bo av hö och halm alldeles själv. Där ligger han med stygn i förhuden och är konvalescent. Han ser ut att ha det riktigt mysigt under omständigheterna, särskilt när kalvarna lägger sig runt honom.

Nu håller vi tummarna för att han snart är sitt vanliga, mer rörliga jag igen, fast utan urinsten.