Helgen har passerat och jag måste bara berätta lite om lördagen. Jag har varit med och bekämpat cancer nämligen. Genom att stå vid en bro. 

Dagen började med ladugårdsjobb i ottan så jag kunde åka iväg mot Sörlindsjö redan 7.30. Där var det dags för hästrally, en lokalt arrangerad tävling till förmån för Bröstcancerfonden. Väl på plats kunde man träffa bland andra Tandfén och Tandtrollet som syns på bilden här ovanför, och många, många fler.

För några år sedan dog en kvinna vid namn Ingalill i bröstcancer. Till minne av henne och hennes brinnande hästintresse anordnades nu för tredje gången en tävling där allt intjänat överskott gick till Bröstcancerfondens arbete. Jag kände inte Ingalill men det spelar mindre roll. Det är deltagandet, möjligheten att få hjälpa till, som är det viktiga. Att vara med när en hel bygd sluter upp och gör något roligt och meningsfullt över generationsgränserna är bara så häftigt.

Cancern finns ju precis överallt, den jäveln, så vi måste hjälpas åt att bekämpa den. Som en armé. Det är så sant som de säger, var tredje person får cancer men alla drabbas. 

Så hur hamnade jag här då? Jo,det var tack vare att jag lärde känna fantastiska Ann, en av arrangörerna, i somras när vi var på Brunnbymässan. Det kändes både fint och kul att vara med och hjälpa till den här dagen. Inte var det svårt heller. Mitt uppdrag var att stå vid en bro och ge poäng för hur smidigt kör- och ryttarekipagen tog sig över. Det gick bra för alla utom en islandshäst (såklart) som hade bestämt sig för att icke beträda bron med minsta hov! Som tur var hade min funktionärskamrat sisådär 50 års erfarenhet av besvärliga travhästar så det löste sig till slut.

Förutom rosa band jobbade jag med ett antal rosa fläckar. Jackfoder och rejält med ögonskugga bland annat. 

Andra tävlingsstationer hade uppdrag som ägg på sked, gå över läskig presenning och manövrera en pilatesboll genom en bana. 

Över 40 deltagande ekipage kom till tävlingen och allt var så trevligt. Hamburgare grillades och prisbordet var överfullt. Vi funktionärer var dessutom mutbara så dagen innebar en hel del bonusar i form av godispåsar, chokladpengar och extra donationer till cancerforskningen. Självklart i utbyte mot små justeringar i poängprotokollet!

Stort tack till arrangörerna som hade fixat allt så otroligt proffsigt och bra. Och tack alla som engagerar sig överallt. Som deltar och drar igång saker som betyder något och som får folk att träffas och skratta.

Livet är kort och ibland blir det så tragiskt mycket kortare än det var tänkt. Vi får passa på att ta hand om varandra så länge det varar.