Döda ting får liv
Visst nämnde jag något om att det fanns så mycket fint utanför sopcontainrarna i Spanien när vi var på semester? Jag kunde inte ta hem sängbordet jag såg men jag gjorde några andra fynd.
Här är en i mitt tycke väldigt fin plåtburk som nu fungerar som höstig brokvistdekoration här hemma. Jag är så nöjd. Det är så kul med återbruk och att ha saker som man verkligen tycker om. För mig är den här burken inte bara stilig utan även ett minne från vår resa. Att den dessutom är ett sopfynd och inte en souvenir från någon turistbutik gör det så mycket roligare.
Samtidigt som jag fann plåtburken hittade jag en liten tillbringare som också fick följa med hem. Den är kanske inte jättefin men jag gillar den ändå. Den är liten så den passar till både gräddsås och saft. Eller varför inte som blomvas.
Eftersom jag fyndade så bra helt gratis fanns det en slant kvar att köpa fin keramik för också. Vi hittade en kooperativ butik där olika spanska postlins- och keramikkonstnärer sålde sina alster.
Jag föll för de här skålarna och är väldigt glad för dem.
En sallads/chips/bröd/gröt/vadmanvill-skål i glansigt grönt och två mindre i vackert rostrött. De små har jag haft som uppläggningsskålar men de är också trevliga till soppa eller morgonfil.
Döda ting är väl inte så viktigt egentligen men vad roligt det är att ha saker man tycker om på riktigt. Jag har blivit bättre på att rensa bort på senare år och nu försöker jag att aktivt omge mig med sådant som gör mig glad. Jag vill ha saker jag trivs med, inte bara sådant som är lättillgängligt på Ikea.
Livet blir faktiskt lite rikare när man äter sina flingor från en skål man verkligen gillar. Och när jag ser en höstbukett i en fyndad plåtburk, en burk som påminner mig om vågor, skratt med ungarna och nya djup i relationen med mina syskonbarn, då känner jag att vissa ting, hur döda de än är, har ganska stor betydelse.