Det var nervöst kan jag lova men nu är det gjort. Vi har äntligen fått veta vad som doldes under plasten. 

Alltså vi visste ju att det var gräs därunder men frågan var hur det hade klarat lagringen? Eftersom det är vårt första år med ensilagelimpa var det nu öppningspremiär.

Hur skulle det se ut? Hur skulle det lukta? Skulle det vara mögligt i början så man måste ta bort lite för att komma in på fräscht foder? Skulle ALLT vara dåligt?!

Okej då, vi var kanske inte jätteroliga att allt skulle vara dåligt, men man vet ju aldrig. Det är mycket foder i en och samma lagring och även om vi gjorde så gott vi bara kunde vid inläggningen kan man kosta på sig att vara aningen nervös i öppningsmomentet.

Vi skottade bort sanden som höll fast täckplasten och Danne tog fram sin nyslipade kniv.

Några snitt senare kunde vi både se och lukta.

Allt såg kanonbra ut!

Inte minsta mögelfläck än så länge och vilken härligt start! Nu kan vi andas ut ett tag.

Limpan vi valde att öppna var den med andraskörd eftersom den har varit mest utsatt för skat-terror. Bäst att ta den först ifall det finns hål som vi missat att tejpa. Ju längre den ligger desto mer dåligt foder riskerar det att bli.

Med rätt grejer gick det smidigt också. Blockurtagaren från Sundom gjorde jobbet perfekt och varje gläfs vägde ungefär 500 kg. Inget spill att tala om och cool var den också.

Det är en lättnad att ha öppnat och jag känner mig glad att vi fick till vår första limpa så här bra. Nu gäller det bara att vinna på triss eller något så man kan bygga riktiga plansilofack. Då skulle det bli ännu enklare och bättre.