Nu har vi fått tillökning i koflocken och jag är mer än nöjd. Nästa års kalvningar kommer att bli extra spännande. 

Vilken dag det här har varit. Från sjukhuset åkte jag till Kvarnsveden och hämtade sju nya kalvar. Hem med dem och vipps var veterinären på plats för avhorning och annat som skulle göras. Vi kollade igenom alla gårdens djur, inspekterade två halta kor och hann diskutera både strösystem och nya journalrutiner innan besöket var över.

Efter det kom en tidig julklapp. Två nya kor och två kvigor! Från Vännäs hade de åkt och nu får de bo här och hjälpa till att fylla kostallet med liv. Här är en av dem, den enda som ville fastna på bild. Hon kommer nog att passa bra här men hon behöver ett namn. Ett som passar när man är ljusgrå och lite lockig och har kloka ögon.

Efter kvällsladugården och diverse andra bestyr rullade nästa djurbil upp på gården. Den här gången med fyra simmentalkor från Dalarna. Åh, vad fina de var! Och så lugna och snälla. Det var svårt att fota dem under lamporna men de var både välväxta och snygga. Renrasiga är de också, härstammningsbevis och allt följde med, och tänk att hamnade de här av alla ställen, hos Blandrascirkus Nysäter.

Till våren blir det fortsatt renrasigt i alla fall för de är såklart dräktiga och jag längtar redan. En av korna ska kalva i februari och de andra i april.

Jag får väl  be om ursäkt redan nu till de som ryser vid tanken på att de kommer att få blandkalvar framöver…

Flocki, Emilia, Ofelia och Ofelia heter de. En av Ofeliorna får nog bli en Olga framöver så det inte blir så rörigt!

– Hej, du luktar annorlunda. Och du råmar på dalmål. 

Det var fantastiskt lugnt i gruppen när de nya kom. Både första och andra lasset gick helt utan problem. Inget bråk och spring, nästan som att de alltid tillhört flocken. De åt lite från foderbordet, nosade på kalvarna och bekantade sig med de andra korna.

Kjellina var först fram och visade vem som var chef förstås men det var ingen som ville gruffa så mycket om den saken.

Man blir alltid så glad för en fin dynamik bland djuren. Nu var det verkligen extremt lugna och snälla kor som kom men det är kul att vår egen flock har blivit så trygg också. Det är en trevlig samling djur och även om det är en brokig skara så börjar vi hitta en röd tråd genom allt. Man lär sig vilken typ av kor man vill ha och blir duktigare på att läsa av gruppen. För att inte tala om hur fäst man blir vid vissa.