Babyboomen har avtagit lite men några nya kalvar trillar fram emellanåt. Idag var det Ronjas tur och det var extra roligt! En kille fick hon, i vanlig ordning, hon verkar bara kunna få tjurar den damen. 

Ronja är en av döttrarnas egen ko och en sådan där lyckträffskossa som egentligen inte skulle ha blivit kvar. Korsning mellan mjölk och kött, hornbeprydd och ganska vanlig. Följde med ett lass tjurar hit som kalv gjorde hon och skulle ha gått direkt in i köttproduktionen om hon inte blivit en barnfavorit.

Nu är hon fem år och en trevlig och duktig mamma som får fina kalvar. Hon funkar bra både som diko och amko och levererar som sagt bara tjurkalvar hittills vilket är positivt. Dels för att vi helst vill ha tjurar  och dels för att vi slipper diskussionen om att avla vidare på Ronjas horn- och mjölkgener. Hur bra hon än är försöker vi begränsa antalet vägkorsningskor i besättningen. Chansen att få de avkommor vi vill ha ökar om vi har renrasiga mödrar så vi vet vad vi spelar med. Det är bara så typiskt att de flesta favoritkorna är just korsningar…!

Här är årets Ronjakalv och visst är han fin?

Grattis, grattis. Roy var namnet.

Näst sista hollywoodfrun har också kalvat. Även hon fick en tjurkalv. Helvit och nyfiken. En riktig myspropp.

Nu ser jag fram emot att rusta upp hagen efter vinterns snömängder så alla kor och de största kalvarna kan börja gå ut och ströva om de vill. De har ju rasthagen förstås men det är roligt när de får hoppa över stock och sten också. Snart är det dags men de får allt vänta ett tag till. Det är för kallt i backen för att få ordning på trasiga stolpar och för blött på vissa ställen inne i själva hagen. Vi vill ju inte att småttingarna kör fast i någon lerpöl.

Grattis igen, Ronja och ta hand om lille Roy nu.