Flera kor kalvade under natten mot lördag och på förmiddagen. Oj, vilken fart det var ett tag. Både positivt och negativt. 

Det händer alltid grejer och ibland är det inte bara vi människor som rör till det. En angusko, 537, Hade kalvat på natten och allt funkade utan problem. När en av simmentalkorna började kalva precis intill fick hon för sig att hon skulle ta hand om den kalven också. Innan den var helt ute till och med. Kor alltså… så roliga ibland. En halv kalv ute ur den ena och så står den andra och slickar och buffar.

När kalven kom ut ändrades läget igen. Simmentalmamman fattade inte att den var hennes och 537 gick tillbaks till sin egen kalv. Då följde simmentalkossan efter och ville ha 537:ans kalv hon med, vilket var helt okej tydligen. Problemet var bara att båda hade glömt bort simmentalkalven, en jättestor tjur, som också behövde en mor.

Vi fick flytta bort 537 och hennes kalv och göra egen liten box åt de andra två så de fick vara ifred. Efter ett tag trillade poletten ned och simmentalkon fattade att kalven hon hade framför sig var hennes.

Kalven i sin tur var kraftig och rejäl men kom inte upp på benen. Inte lätt med stora, tunga kroppsdelar att manövrera och han hade väl legat väldigt ihoptryckt i magen också.
På grund av det fick vi mjölka ur kon och ge mat med sond eftersom han inte kunde komma upp och dia. Det gick fint förutom att vi behövde bära runt på den tunga, lealösa kalven för att få fast kon i låsgrinden. Hon ville inte lämna honom på bädden så vi fick baxa ut honom, krångla upp honom genom ätfronten och lägga honom på foderbordet. Då kom hon efter och stack ut huvudet så hon kunde låsas fast för mjölkning.

När kalven skulle tillbaka gjorde vi en enkel lösning. Körde honom i traktorskopan in i boxen istället för att släpa och bära. Enkelt för oss och kon blev väldigt glad när han kom åkande.

Dagen i sin helhet löpte på i rasande fart med märkning, flytt, dihjälp och mer handmjölkning (tror jag skulle göra mig riktgt bra som sekelskiftespiga snart). Annat som hände var att vi fick akta oss för en väldigt beskyddande ko, hittade en kalv som var på helt fel ställe samt förlorade en jättefin tjurkalv. Det sista var så trist och ledsamt. Samma tråkiga förlopp som med Ida. Gigantiska höfter som fastnade stenhårt i bäckenet och knappt gick att få ut. Kalvningen blev svår och jobbig och tyvärr klarade sig inte kalven.

Idag söndag är vi nästan insnöade men det är förhoppningsvis snabbt övergående. Här är vår altan som jag gick barfota på dagen innan.

Innan veckan är slut på riktigt ska jag nu ta mig igenom ett kortare träningspass samt ge storkalven ett sista mål mjölk för kvällen. Han kan stå upp idag men klarar inte av att gå eller balansera vid juvret. I morgon gissar jag att han kommer att äta själv men tills dess gäller det att hälla i honom ordentligt med näring så han inte tappar kraft.

Hoppas alla har haft en bra helg!