Linneas fina fjällko är död. Hon råkade få i sig för mycket spannmål och blev sjuk igår. Vi gjorde allt vi kunde. Veterinärer och dropp, kol, kalk och bikarbonatlösning. Men det gick inte att rädda henne.

Hur ledsen kan man bli när en ko dör? Jo, så fruktansvärt ledsen. Även om en avlivning är det bästa man kan göra för dem just då är det hemskt när det är är ett så speciellt djur.

Giklan var Linneas egen ko som hon fick när hon fyllde tretton år. Jag hämtade henne som kalv  i Hälsingland och sedan dess har hon varit en självklar del av gården. Djur har kommit och gått, men Giklan, hon skulle ju bli kvar länge än.

Hon var en tussig liten kvigkalv men växte till sig och blev snart en duktig ko. Egensinnig var hon från start och de ränderna gick aldrig ur. Smartare än de flesta och ingen man kunde locka och pocka med för att få som man ville. Envis, klok och snäll.

Hon har haft amkalvar och gjort besök på hospice.

Och haft vanliga kosysslor för sig såklart.

Det första hon gjorde när hon kom till oss var att rymma ur ladugården. Sedan dess har hon gjort sin grej och levt ett friare ko-liv än de flesta.
Hon gick helt lös på gården den första tiden och ställde aldrig till med något. Hon gillande hundar och att dra med sig Ellie på äventyr när hon var liten. Somrarna spenderade hon i vackra Gudmundstjärn och hon tyckte mycket om morötter.

Klicka här nedanför för att se ett litet filmklipp.

IMG_2165

Snäll till tusen var hon Giklan men bestämd och med stark integritet. Hon kunde vara långsur ibland och visste alltid vad hon ville. Vem som helst fick inte klappa och periodvis var det bara Linnea. De två hade verkligen ett särskilt band.

Giklan fick fyra kalvar och här är några bilder på dem. Fia och Freja för generna vidare som kor på andra gårdar och och Frans jobbar på som avelstjur.

Frans

Freja

Fia

Kvar här hos oss är nu Felix som alltså just blev moderlös.

Härom dagen

Nu får vi tänka att hon är på en fin plats och att hon slipper ha ont efter det senaste dygnets sjukdom.

Om det finns en himmel för människor så finns det nog en för kor också. Ronny Eriksson skrev i alla fall en sång om det.

..För där uppe är sommaren evig, där finns allting en ko nånsin kan önska sig. Grönskande ängder och kosopp i mängder, och vallar med klöver och med timotej…

.