Ibland måste man testa själv för att vara säker. Det finns så många ”det går inte”, ”det är omöjligt” och ”det där har aldrig fungerat” som blivit till sanningar genom åren. I den här branschen, liksom i så många andra. 

En typisk bondesanning som egentligen är en myt är exempelvis att man inte kan ha kalvningar vintertid. Det kan man visst, till och med i norra Sverige, åk bara till Altersbruk och se efter.

En annan myt är att djur blir oerhört traumatiserade av att se ett annat djur i flocken avlivas samt att de blir galna av blodlukt. Det stämmer inte heller, i alla fall inte när det gäller nötboskap. Det som kan vara stressande är att skilja av ett djur från de andra, skapa oreda och sända ut mänskliga orossignaler.

En tredje myt är att tjurar är livsfarliga. Det är både sant och falsk. Ja, tjurar kan vara livsfarliga, men det kan kor, bilar, köksredskap och isfläckar också.

Efter att ha jobbat länge med just tjurar och krossat myten om att de alltid vill döda en är det nu dags att testa en annan lantbrukssanning. Nämligen den att man inte kan ha hon- och handjur i samma lösdriftsbyggnad. Djuren kommer enligt uppgift att riva stället, skrika och leva om samt oundvikligen hänge sig åt ständiga tjuvbetäckningsförsök.

Det är förstås olika hos alla djurhållare och man ska respektera att brunstdrifterna är starka men ibland måste man bara testa.
Kommer det att bli alldeles för oroligt? Blir djuren mer fokuserade på varandra än på att äta, vila och växa? Ökar risken för olyckstillbud?

Kvigorna vi flyttade i förrgår är födda här på gården, de flesta av dem i alla fall, och är strax över ett år gamla. De kommer att gå till slakt i höst men behöver ett par månader med bättre foder. Med en box ledig i hangarn var det perfekt läge för ett försök. Vad händer om vi gör en kvigbox längst ner hos tjurarna?

Vi säkrade upp med extra grindar mellan boxarna ifall någon skulle få för sig att göra ett kärleksskutt men annars behövde vi inte ordna något speciellt. Vi valde att sätta kvigorna längst ner bredvid de yngsta tjurarna och nu är det bara att vänta och se.

Idag har det gått två dygn det är väldigt lugnt. Nu vet man ju inte vad det beror på, kanske brunstar ingen av dem just nu, men hittills känns det faktiskt som att det kan funka.

Några av nycklarna tänker jag kan vara bra med mat på foderbordet och allmänt lugnt i stallet? Inte för att det tar ner drifter och hormonnivåer men foder och miljö gör överlag mycket för dynamiken bland djur.

Nu ska det bli kul att se hur det här fortlöper. Lite gårdsforskning helt enkelt. Fortsättning följer.