Att det luktar skumt hemma hos oss är tyvärr inte helt ovanligt. Odör från skitiga arbetskläder kan sprida sig liksom en hint av propionsyra eller blöta ensilagehandskar. Den här gången var det dock lite värre. 

Det började med att det luktade i rummet som vi kallar ladugårdshallen. Det är vår groventré där vi hänger arbetskläder och där även tvättmaskin och torktumlare finns. En märklig lukt. Död råtta under trappen? Avloppet? Röret eller slangen från tvättmaskinen? Eller det där filtret längst ner? Det som man inte tömmer förrän det kommer felkoder och det visar sig att man har en halmbal och ett halvt grustag därinne? Nej, inget kunde förklara stanken.

Efter några dagar med pannan i djupa veck och fortsatt letande hade jag ett ärende in i skrubben på övervåningen. Där var lukten ännu värre och nu förstod jag varför. Den lilla lampan på frysboxen lyste inte grönt som den skulle. Faktum är att den inte lyste alls. Lukten som vi känt i grovhallen kom alltså uppifrån och hade letat sig ner via en kanal i väggen mellan över- och undervåning där el- och vattenledningar går. Därav svårigheterna med att lokalisera stanken. Den satt innanför väggen.

Kött, bär, saft, svamp och ännu mer kött, fint kött från egna djur, låg nu och ruttnade i en strömlös frysbox. På övervåningen. När jag öppnade locket på prov var det som en kadaverbil i juli och vacuumförpackningarna med kött såg ut som spärrballonger.

Mat till spillo, man kan ju gråta för mindre.

Jag vet inte vad som brukar vara den gängse strategin vid sådana här tillfällen men först tänkte jag sätta i kontakten som av okänd anledning hade åkt ut och frysa på alltihop igen. För att få fastare form på det hela så jag kunde lyfta ut all den sura, ruttnande maten utan att safta ner hela huset. Danne hade dock ett annat, bättre förslag. ”Vi bär ut den hel som den är, vi öppnar inte ens!”

Sagt och gjort. På med ett spännband så locket inte skulle råka öppnas och sedan bar det av nedför trappen. Det var inte lätt men det gick till slut, med äldsta dotterns hjälp, och nu står den ute på gårn och väntar på lämplig återvinningsåtgärd.

Tur att vi har två andra frysar men gaaaaah vad tråkigt ändå. Jag hatar matsvinn och hade så mycket gott däri. Kanske får satsa på gamla hederliga jordkällare och salttunnor framöver.