För någon månad sedan berättade jag om vårt försök att ha ett gäng kvigor alldeles intill tjurarna och nu är det dags att utvärdera. Det blir dock inget långdraget blogginlägg för det finns inte så mycket att berätta.

Vi hade hört mycket om hur oroligt det kan bli om man har kvigor för nära tjurarna och hur brunsterna skapar stök och oro, till och med ökad skaderisk, bland både hon- och handjur. Tidigare i somras testade vi ändå, för annars vet man ju inte säkert. Nu har det gått så pass lång tid att alla hormonella faser kan utvärderas och vi har ett resultat.

Till vår glädje finns det inte mycket att rapportera om för det här funkar jättebra. Jag märker i stort sett ingen skillnad alls, möjligen lite intresse från boxen bredvid om det vankas högbrunst men inget skrik, inga tjurar som glömmer bort att äta och inga djur som försöker bryta sig in till varandra.
Det mesta är precis som vanligt bland de 180- ish djuren i den här hallen. Nöjda idisslare som äter, vilar och skuttar lite emellanåt. Enda skillnaden är att 16 av dem pissar bakåt.

Nu vet vi att det kan fungera bra för oss att stalla in kvigor hos tjurarna. Det är nyttig kunskap för rätt som det är kan det behövas. Tanken är annars att fjolårets kvigor ska bo i tälthallen och att fler av dem ska gå till slakt eller försäljning tidigare än de gjort i år. Nu är det fullt i både tältet och den här boxen och många börjar bli fina.

Kul att ni ville läsa och tack till er som skrivit till mig och gett tips och berättat hur det funkar på era gårdar!