Idag var det full fart men resultat blev riktigt klent. Höga förväntningar men mest pannkaka av alltihop. 

När jag smög fram med kameran tidigare idag tänkte jag att det här blir kul att blogga om ikväll. Då ska jag berätta vilken bra grind vi har köpt och hur smidigt det kommer att vara i fortsättningen när vi behöver stänga framför foderbordet hos tjurarna.

När man flyttar djur till drivsystemet, till exempel för klippning eller slaktlastning, måste man stänga till så de inte kan smita upp på foderbordet. Sedan vi byggde Hangarn, för sisådär tio, tolv år sedan, har vi vid de här tillfällena burit en jättetung, egensvetsad järngrind och hängt fast som stopp. Den är otymplig om man är två och är man ensam är den ett straff.

Nu skulle det bli andra bullar och för några veckor sedan tog Danne och Maja tag i saken. De mätte och beställde en så kallad giljotingrind som man kan hissa upp och ner med en enkel manöver. Idag monterades den och allt flöt på med Tomas till hjälp. I alla fall ett tag, sedan ville nog Danne mest gå i sjön…

Han hade mätt så noga och tagit höjd för rampen men vad gjorde det? Måtten som angivits var inte fri höjd, det var överkanten på hela stommen! Dessutom gick själva grinden inte ända upp i topp så hjullastaren kom inte in!

Gissa om humöret dalade?

Dagen blev inte bättre av att jag råkade tippa hans nya, dyra verktyg på sophögen så de försvann och att startmotorn på gamla John Deeren verkar ha gett upp. En ko skulle till att kalva också men inte ens det blev som det var tänkt. Hon lurades bara så inget av det vi sett fram emot gick vår väg.

Bättre lycka i morgon? Ja, det får vi väl verkligen hoppas.