Foderspill är aldrig kul men med några plankor kan man reducera det till ett minimum. Bort med det gamla och in med det nya. 

En surdeg som väntat länge på en händig karl blev avbockad från listan igår. Nu har vi nya plankor längs hela foderbordet hos korna och de små liven kan inte dra in och trampa ner lika mycket foder längre.

Mellanrummet mellan själva foderbordet och inredningen är inte jättestort men maten, särskilt finhackat ensilage från limpan, rinner lätt in och går till spillo om man inte täcker för. Längre strån från balarna hamnar också gärna i skrapgången, speciellt när kalvarna är i farten och drar fram det under inredningen istället för ovanför nedre röret som det är tänkt.

För att råda bot på detta satte vi en planka längst ner när vi byggde men det var ju ett tag sedan nu. Man kan säga att den har fått en del stryk under sju års tid. Här ovanför ser man en del av den gamla stopplankan som var byggd av två tretums reglar på varandra. När fästena släppte tryckte korna iväg den stup i kvarten och den blev trasig på flera ställen.

Nu var det dags för rejälare doningar en gång för alla. Med tryckimpregnerat och ordentliga fästen vid stolparna, samt vinkeljärn rätt in i betongen på insidan ska det nog hålla bättre.

Mindre spill och mer mat i magarna. Så får man ut mesta möjliga nytta av både djur och natur.