En vanlig onsdag i augusti kan det vankas fotvård i ladugården. Kanske inte till allas glädje just då, men förhoppningsvis på sikt.

Några halta kor då och då får man räkna med när de går fritt över stock och sten. Oftast går det över men ibland behövs lite proffshjälp. Då kallar vi in Mikaela.

Det är verkligen de unga tjejernas era i lantbruket nu känns det som. Så många duktiga och kunniga.

Linnea inspekterade kor och kvigor på skrapgången och jag höll i grinden medan hon sorterade ut alla som hade minsta hälta eller stelhet. Flera stycken hade jag garanterat missat själv men som sagt, det är nya kvastar som sopar nu. Nya ögon som ser exakt allt innan det ens har hänt.

Upp i verkstolen kom de och klövvårdar-Mikaela hittade mycket riktigt ett antal skavanker.

Haltast och mest kränkt var Benny. Han hade fått in sten i klöven och det är inte skönt, särskilt inte när man är stor och tung.

Efter att ha protesterat lätt och ryckt sönder ett rep två gånger fann han sig snällt i att bli fotfriserad. Nu har han både högklackat och nagellack.

Den ”riktiga” klövverkningen, när vi går igenom alla kor och kvigor, blir senare i höst men ibland behövs en sån här extrainsats. En liten investering i både tid och pengar men så mycket värt för djurhälsan.