Nu har vi haft en dag att pusta ut här hemma. Mässhelgen är över och det blev två fina dagar i Ljusdal. Trevligt och intressant men väldigt skönt att komma hem igen. 

Mittiamässan i Ljusdal bjöd på trevliga utställare och en mängd glada besökare. En helt lagom mässa i mitt tycke, inte sådär massiv som exempelvis Borgeby, där man kan känna sig helt överväldigad av både människor och branschprodukter. Ljusdal ligger dessutom inte så långt hemifrån, vilket är en klar fördel eftersom resdagarna annars gör en mässa till ett jätteprojekt.

En annan positiv sak med den här helgen var att vi bodde på vandrarhem ute på landet. Jag älskar vandrarhem eftersom det är mer personligt och spännande att bo så medan Danne hellre vill ha förutsägbara hotell där allt funkar som förväntat. Nu blev det Borrgårdens bed and breakfast och det var underbart. Rent och fräscht, vacker miljö och fantastisk frukost med fint porslin. Ett extra plus var att jag fick snabb hjälp med några utskrifter jag behövde samt att man kunde köpa med sig både bröd (glutenfritt inkl recept!) och hemkokt marmelad i slutet av vistelsen. En cykel fick jag låna också, så jag kunde ta mig till och från mässan på egen hand och få motion på köpet. Det erbjuder sällan Scandic vad jag vet.

Åter till mässan så hade vi bra drag i montern tycker jag. Särskilt med tanke på att vi stod vid en slutgata där det inte var lika mycket spring som i mitten av mässområdet. Många hittade till oss ändå, både gamla och nya bekantskaper, och Kent och Danne fick prata så käkarna glödde.

För egen del agerade jag mest sekreterare, drickautdelare och allmän socialiserare. Jag träffade så många trevliga människor och det gjorde nog inget att jag inte hade så mycket produktinformation att komma med.
Det bästa var förstås alla bloggläsare som kom och pratade, jag blir både glad och lite rörd när det händer. Det är fortfarande, efter alla år, en så märklig tanke att någon faktiskt läser det jag plitar ner här. Och till och med uppskattar det, trots att jag inte är så färgstark, personlig och debattlysten längre. Ni är guld värda, allihop, och jag är så tacksam.

När klockan slog 16 på lördagen var det dags att riva montern, koppla på vagn och tallriksredskap och rulla norrut igen. Mässan var över och tyvärr hade ingen slagit till och köpt våra grejer så de fick snällt följa med hem igen. Många var dock intresserade kanske byter de ägare väldigt snart…!

Allt har ett slut och så även Mittiammässan. En fördel med placeringen, nära en av utgångarna, var att det var hyfsat lätt att ta sig ut i slutet av dagen. Mässa bra men hemma bäst som jag brukar säga, och nu blir det gårdsjobb och hemmafix till nästa gång.

Tack alla som kom förbi vår monter!