Mycket att göra men man är i alla fall inte nykomling i ett helt nytt land med bara träskor och järnspett att reda sig med. 

Jag lyssnar på Nybyggarna av Vilhelm Moberg i peltorkåporna just nu. Hörde Utvandrarna och Invandrarna för flera månader sedan, precis när vi sett musikalen Kristina från Duvemåla, men jag blev tvungen att göra ett uppehåll för något mer lättsmält och sedan har det inre blivit av att jag fortsatt.

När jag talade med min bror förra helgen kom jag på att jag hade de två sista böckerna i serien kvar att lyssna på. Lycka!

Nu följer jag Karl-Oskar och Kristina genom olika vedermödor, som att behöva slå ihjäl sin enda oxe för att rädda livet på sitt barn i en snöstorm i Minnesota, och plötsligt känns det lite lättare att vara bonde i Medelpad 2026. Man är en aning höstsliten men ack så bra man har det ändå. Och blir det för besvärligt får man tänka som Karl-Oskar: ”Ett motspjärn till, ännu ett spjärn tyar vi.”

Det vi spjärnar med som mest nu är skitkörning, hämtning av balar och plöjning. Sista halmen pressades härom kvällen och vi har fått hjälp med avdödning av de vallar som ska plöjas. Den här veckan har Håkan varit här och jobbat och det är alltid kul. Han kommer tillbaka igen och fortsätter efter Elmiaveckan som nu står i farstun.

Nu är det dags att påbörja dagens arbete och mitt mål är att klippa minst fem kor och hjälpa dottern med ett däckbyte mellan vardagssysslorna. Det kommer att gå vägen tror jag, särskilt om jag tar en extra marmeladmacka som energiboost.