Rutiner. Älskar och hatar dem.
Can’t live with them, can’t live without them. Som att ha en familj ungefär.

En av våra rutiner, en av de få som vi klarar av att hålla fast vid är skrapningen. Gångarna i Hangarn traktorskrapas tre gånger i veckan. Måndag, onsdag och fredag. Punkt.

Fast…. Den här veckan blev det lite annorlunda…. MEN vi återställde rutinen så fort det bara gick!

Det var faktiskt ett ärligt misstag. Skrapningen kom liksom bort i måndags bara. Det var fullt upp här av olika skäl och vi drog helt enkelt på med en massa andra jobb och insåg lite för sen att, oj, det var ingen som hade skrapat idag. Och när man har hamlat och gjort fint vill man inte gärna stänga in djuren på bädden igen.

För att vi skulle komma in i rutinen igen blev det skrapat både tisdag och onsdag i stället, och idag, fredag, var det dags på nytt. Rent och snyggt blir det och tjurarna drar inte in så mycket lös gödsel på de torra bäddarna.

Vi har ströbädd längst in i boxarna och skrapgång utanför, närmast foderbordet. Det finns ingen kant mellan bädd och gång så bädden glider sakta ner och ut på gången när djuren trampar och ligger på ströbädden. På det sättet håller bäddarna en lagom höjd och man behöver sällan ta ut allt ur boxarna. Det går så klart åt en hel del halm i det här uppfödningssystemet men det är lättskött och djurvänligt. Och tack vare skrapgångarna reduceras mängden halm avsevärt.