Veckans skämskudde
När min telefon gick sönder. Igen.
Lovisa råkade tappa den så skärmen sprack. Sedan började den bete sig jätteskumt. Självklart stod jag inte ut mer än ett par timmar innan jag åkte iväg för att få den lagad.
Jag stegade in hos telefonlagarsnubben. Och skämdes! Jag ville liksom be om ursäkt för att jag kom dit och var till besvär. Fast det är deras jobb att laga telefoner! Fast jag betalade rätt bra för det som tog killen kanske en halvtimme att fixa. Varför känns det så!?

Det är precis som när man är på bilprovningen:
– Ja, du, den här spindelleden ser inte alls bra ut. Det blir en tvåa på det här tyvärr.
– Jaha…nähä… (skrapar lite med foten) Aj då, ja det var ju inte bra… Eller jag menar förlåt! Jag ber om ursäkt! Ska fixa det på en gång! Genast! På en riktig verkstad! Och det ska inte hända igen det lovar jag!

Veckans väntan
När ett av barnen skulle göra en undersökning på sjukhuset. Gastroskopi var det. För att kolla om hon är glutenintolerant eller inte.
En lätt obehaglig undersökning som jag har gjort själv. Eller gjort själv låter ju konstigt. Som att jag har firat ner en kamera i magen på mig själv vilket jag alltså inte har. Men jag har genomgått undersökningen och den gick jättesnabbt! Minns att jag jobbade i hemtjänsten då och att jag ringde till sjukhuset innan och hörde mig för hur lång tid det skulle ta. De svarade som på pizzerian, ”tiominuterenkvart”, så jag tänkte att det här behöver jag ju knappas ta ledigt för. Och det gjorde jag inte heller. Jag fick hjälp av snälla arbetskamrater att styra om lite tider och så fick jag löfte att avvika lite snabbt för att sedan komma tillbaka. Så jag jobbade, körde i ilfart till sjukhuset, svalde slangen med kameran, ner med nån vajer med en liten klo som nöp loss en bit från tunntarmen, upp igen och sedan tack och hej och tillbaka till jobbet.

Så fungerar det INTE när det gäller barn kan jag berätta! Vi var på sjukhuset heeela dagen. Och halva kvällen! Det var lugnande nässpray, narkos, uppvakning, flytt mellan avdelningar och hantering en jättetrött unge. Hon såg ut som att hon varit på en bättre fest. Eller gått några ronder mot något stort.
Men det var rätt trevligt också. Min syster var med och höll oss sällskap. Fast det var en väldig väntan, det måste jag säga. Men jag ska inte klaga. Jag tycker sjukvården är fantastisk. Och vården av barn är bara underbar. Inget att anmärka på mer än att det verkligen var oerhört mycket mer komplicerat än jag någonsin hade kunnat tänka mig att kolla ner i någons mage.

Veckans nytillskott
Åtta nya kalvar från Kjell i Kvarnsveden.
Vi blev tvungna att ta gammellagårn i bruk igen för det är fullt i rätta mottagningsstallet. Vi brukar använda oss av båda lagårdarna men nu under sommaren har vi lyckats hålla tomt i den gamla. Det har varit skönt. Det är rentvättat där inne och alla väggar och boxar har fått torka ordentligt vilket är väldigt bra. Vi har även sluppit bära mjölk, kraftfoder, halm och hö dit under någon månad vilket har sparat en del tid. Men nu är det djur där igen och det känns bra. Både att vi har många kalvar och att det är så fräscht och fint där.

Nu ser vi fram emot en ny vecka. Tack och hej så länge!