Man har mycket roligare om man är lite barnslig. Eller har nära till sin estetiska sida, som det också kallas. Jag tror bestämt att den som kan uppskatta en plasthink har ett rikare liv än många andra. 

Jag är ganska bra på att glädjas åt små guldkanter här och där. Vispad mjölk i kaffet, ett skabbigt men vackert loppisfynd eller en snyggt upphängd ljusslinga i en blomma. Det ska vara roligt och gärna färgglatt så gissa om jag blir på gott humör varje gång jag ser våra nya kalvhinkar.

Vi har haft dem i en vecka nu och jag tröttnar verkligen inte. De höjer min arbetsglädje och moral med fler procent än vad som borde vara rimligt för en medelålders, ganska härdad kvinna. Men de är ju så snygga!

Gillar särskilt att de är djupt ceriserosa, inte bara vanligt rosa, och att de är lite transparenta så man lätt ser hur kalvarna har druckit utan att behöva störa genom att gå fram och kika ner i hinken.

Enda nackdelen är att de här hinkarna är utformade för en annan sorts napp och ventil än den vi har.

Vi har dessa och jag vill inte riktigt slänga dem och köpa nya. Egentligen ska det vara så kallade Fixclip-ventiler och en särskild napp men Janis gjorde några små modifieringar på våra ventildelar när vi var borta och nu sluter de tätt och fungerar utmärkt.

Nu undrar jag om det är rimligt att köpa fler sådana här hinkar, i andra fina färger, bara för att det är snyggt? Trots att vi har gamla, fullt fungerande gråa tråkhinkar? Är det konsumtionshets bara? Dålig vandel med företagets surt förvärvade pengar? Ja, troligtvis.

Men är det kanske ändå värt det? För lite glädje och ha-begär? Folk köper ju snöskotrar och Dodge Rams för sjutton?

Om jag får önska vill jag komplettera med några i turkos eller möjligen petrolblå, ett gäng jadegröna och så några i gulorange. Vet inte om det finns men googling kommer absolut att ske.