Nu är jag trött men ganska nöjd. Vi har varit till Fagersta idag på brottningstävling. Det ligger ungefär trettio mil härifrån men kändes nästan längre. Jag tror jag har lite kramp i gasfoten om jag känner efter ordentligt. Men nu är vi hemma igen.

När barnen håller sams och tävlingslokalen inte luktar för mycket svett är det väldigt roligt med brottningstävlingar. Det är mycket skratt och många känslor. Långtråkigt och skitspännande om vartannat och frustrerande väntan blandat med kravlöst slöande.
Lovisa hade en jättespännande match och jag skrek och hejade så jag blev alldeles kraxig på rösten en stund efteråt. Vi fick gå ut i solen och pusta ut.

Här hemma har Linda skött ruljansen medan vi har varit borta. Det är fint att vi har den här möjligheten nu. Att inte en av oss behöver stanna hemma och jobba jämt.
Nu trivs ju jag väldigt bra med att vara hemma själv också  (eller, det är väl snarare ett sorts basbehov jag har om jag ska vara helt ärlig) men det är kul att kunna vara med också. Nästa gång vi ska åka allihop är i mitten av oktober. Då blir det trettio mil norrut istället, till Umeå. Det brukar vara en bra tävlingshelg.

Här är två bilder från Lindas dag på farmen! 

Två galningar med extremt stirrande ögon! Hjälp!

Och kolla här då! Man hör ju tjurvrålet rakt genom bilden, eller hur?! Undrar vad han säger? ”Ge mig mera maaaat!!!” eller ”Jag ääääälskar dig, Liiindaaaaa!!!”