Kort om Uppdrag Gransknings program Arlagården.

Människor är ledsna och internet glöder. Jag är också ledsen. Jag känner mig illa till mods av de bilder som visats. Trots det fylls jag samtidigt av stabilitet och lugn. Jag tänker på alla som producerar mjölk på ett bra sätt. Med god djurhållning och friska, mätta kor. Det värmer i hjärtat och hjälper till att lyfta blicken. 

Frågorna är många efter det här programmet och dålig djurhållning är alltid jobbigt att se. Oavsett var bilderna är tagna och hur vinklingarna är gjorda så hugger det i hjärtat. I Uppdrag Granskning får vi se magra kor, skitig miljö och en gård som visas upp som allt annat än välmående och stabil. Det gör ont.

Jag upprörs naturligtvis av de bilder som visas. Jag upprörs också av det faktum att andra lantbrukare oförtjänt riskerar att åka med på ett sådant här tåg.
Det nämns helt korrekt i programmet att en enda gård kan svärta ner många andra och så blir det ju, särskilt när fokus läggs på just Arla. Det blir brett och kritiken riskerar att gå ut över en stor skara bönder som inte har ett dugg med dålig djurhållning att göra.

Att Arla inte bemöter kritiken tycker jag också känns beklämmande.

Det som visas i det här TV-programmet är ett stort ärende som innefattar mängder med information, frågeställningar och processer. Jag tänker inte spekulera i det mer än att säga att jag blir just berörd och ledsen.

Men en sak vill jag gärna framföra och det här är viktigt.

Jag vill påminna om att den vackra bilden, den med välmående, sociala kor på moderna, välskötta mjölkgårdar är lika sann fortfarande, trots det som visats ikväll. Den bilden, de djuren och de bönderna utgör den allra största delen av Arlas gårdar i Sverige. De finns, de står stadigt och de fortsätter just i detta nu att producera trygg mat från schyssta förhållanden. Med djuren i fokus och god omsorg som ledstjärna.

Det är viktigt att komma ihåg det.