Här kan man helga vilodagen och tänka över sina synder. Nära djur är man nära själva livet. Och kanske också något ännu större. 

Jag tänker inte mycket på Jesu lidande under påsken, det får jag tyvärr erkänna, men jag önskar att det inte var coronatider så man kunde gå i kyrkan för det är fint i påsktider.

På många sätt känns påsken mer religiös än julen tycker jag. Kanske för att den är mindre normstyrd och kravfylld. Man kan fira lite som man vill och på det sätt som passar bäst. Eller inte alls.

Just så tror jag jag att det fungerar med eventuella högre makter också. Jag tror inte att man behöver tro på något särskilt sätt eller vara på en särskild plats.

Min kyrka kan vara precis här. Här kan jag be om lite extra styrka och begrunda mina synder.

Några mått övermod, en strimma avund här och där. Frosseri med jämna mellanrum, vrede och en hel del begär och orena tankar. Sådana är mina synder och säkert många fler.

Förlåt mig den som kan.