Varför skrev jag att jag var så nöjd med krosspackningen och spannmålskorvarna härom dagen? Det straffade sig direkt kan jag säga. Nu har vi bekymmer med skador på plasten eftersom en oväntad ligist gör livet surt för oss. 

Vassa små klor, smak för korn och otippad smidighet har den jäveln. En grävling som klättrar på våra spannmålskorvar!

Vi har sett den ett par gånger, sent på nätterna, hur den tassat fram över gården men i övrigt inte gjort så mycket väsen av sig. Nu har den däremot blivit ett problem. Danne kom på den i förrgår kväll, kaxigt trippandes uppe på en av lagringskorvarna. När han kikade närmare i dagsljus syntes massor av små hål efter klorna, särskilt i ändarna där den har klättrat upp och ner och tagit spjärn. Inte bra… Inte bra alls.

Mycket tejp gick åt för det är verkligen mängder av hål, och igår byggde han in lagringsplatsen med rundbalar för att hindra den från komma åt.

Hål i plasten kan förstöra foder för massvis av pengar och vi odlar inte vårt korn för grävlingars skull. De klarar sig ypperligt ändå i skogens stora skafferi.

Lånade bilder bilder i det här inlägget, men jag antar att det är ungefär så här sabotören ser ut när han fräser runt och stökar till på nätterna?

En klösande grävling… jamen varför inte? När man var så nöjd.

Nu lever den farligt i alla fall för vi har lånat en fälla och om den bara går in där så är det snart färdigätet.

Tacka vet jag grävlingar som är till nytta.