Mullvadsmannen som jag lever med gjorde det ytterligare en gång. Grävde upp halva fastigheten och lite till en helt vanlig förmiddag. 

Nej, nu överdrev jag väl en aning men han fräste upp en rejäl ränna för en kabel i alla fall. Från elskåpet fram till maskinhallen och tippfickan. Nu ska det bli belysning och möjlighet att koppla i motorvärmare och annat som behövs i en annars vintermörk byggnad. Det kommer att underlätta en hel del tror jag. Det är nämligen livsfarligt att gå in där och hämta något på kvällskvisten, till exempel ved, eftersom man kan smälla rakt in i en växelplog i mörkret. Det har också hänt fler än en gång att man parkerat något därinne som sedan behöver batteriladdas så man får dra sladdar över hela gårn för att få fram ström.

Danne är utbildad distributionselektriker och fixar allt förarbete själv när det gäller eldragning hos oss. Han har dock inte behörighet att göra slutgiltiga inkopplingar i centraler och liknande så det anlitar vi yrkesfolk till.

Det såg lite brutalt ut ett tag men nu är allt igenfyllt och tillplattat igen och matarkabeln ligger där den ska. Ytterligare en liten grävning kanske blir av innan allt tjälar ihop, men den berättar jag om senare ifall så fall.

Nu till något helt annat och men så är ju livet med alla sina svängningar. Jag hoppas att alla där ute har haft en bra start på veckan men min har varit sorglig.

Min morfar dog idag. Ett långt liv fick han och han gjorde en arbetsam och beundransvärd resa från en fattig uppväxt med en ensamstående mor till att bli egenföretagare och själv en ansvarsfull make och familjefar.

Han körde grävmaskin och gillade napoleonbakelser, morfar. Han hade en motorcykel med en dalahäst på framskärmen. På somrarna var han och mormor i stugan i Gårdsjön och jag minns hur gott det luktade av kokaffe när man vaknade i det fina gästrummet. Alla djur var som tokiga i honom och spädbarnen somnade trygga i hans famn.

Han var min mammas pappa.

Sov gott.