Här sitter jag ensam i soffan under Zambiafilten och borde ta mig i kragen och gå och lägga mig. Är sugen på något gott men hittar tyvärr inget i gömmorna.

Ett serieavsnitt är färdigkollat, vi följer 1923 i brist på nya Yellowstoneavsnitt, och minstingens läxa är läst. Minstingen är för övrigt är tretton år och ja, jag vet, det är ett himla tjat om att barnen börjar bli stora, jag går väl igenom någon sorts kris antar jag.

Idag har jag varit på sjukhuset med ett kort avbrott för ett träningspass. Jag sitter fast i vikterna nu. Blir absolut inte svagare men lyckas inte öka det minsta heller. Jag är som ett dött EKG. Ett dött EKG med storbarnskris.

Här hemma har Danne skött ruljansen och i morgon ska det gjutas en bit till och öppnas en ny foderlimpa.Vi hörs då!