Ett släp kommer lastat

Något man inte tröttnar på i första taget är nya småkalvar. Vi turas om att hämta utifrån vem som har läge och igår var det Danne som kom hem med några nyfikna i finkan. 

Förutom att det är trevligt att komma iväg till en bondekollega emellanåt känns det ofta enklare att hämta tjurkalvarna själv än att krångla med lejda transporter. Man slipper en tredje part i ekvationen och eftersom det är lagom långt och vi ofta hämtar minst sju kalvar åt gången är det väl värt resan. Särskilt som vi kan vara flexibla åt båda håll. Den här gången fick vi hämta på en söndagmorgon till exempel, för att det stämde så bra när Danne skulle hem från sjukhuset. En annan gång kan det vara babyboom och vi hämtar två gånger samma vecka för att hjälpa till att tunna ut.

Andra fördelar med att hämta i egen transport är att man slipper risk för smittor från andra gårdar. Förmedlares och slakteriers lastbilar tvättas noggrant mellan turerna men ofta samfraktar man såklart kalvar som ska till och från olika gårdar för att få effektiva och klimatsmarta transporter. Större kalvar klarar det bra men de som bara är några veckor gamla har inte samma försvar mot okända bakterier. Deras immunförsvar bygger på förutsättningarna på den egna gården så de ska ha så lite inblandning som möjligt från andra håll.


En helt vanligt hästfinka kör vi med. Sidorampen är väldigt bra så man slipper öppna hela bakdörren när man lastar i och ur. 


Todeloo, här är jag!

Ofta kliver någon av dem upp och kikar ut genom fönstret såhär direkt när bilen stannar. Under själva resan ligger de gärna ner när de är i den här åldern. Myser i halmen medan de gungar iväg. Är det riktigt kallt får de ett täcke på sig innan avfärd men nu har vädret slagit om så de klarar sig bra utan. Eftersom de är flera stycken håller de värmen utmärkt.

Mellan vår gård och Kvarnsveden är det ca fem mil och det tar strax över 40 minuter att köra. En lagom tur och kalvarna mår gott både under och efter resan om man undviker årets kallaste och varmaste dagar.

(Vilken tur man har gamla bilder här i bloggarkivet förresten. Jag fotade bara den stängda finkan igår så första och sista bilden här i inlägget är från en tidigare hämtning. Jag slängde med dem ändå för jag tyckte de var så fina!)