En fin söndag följdes av en snöig måndag men nu är veckan igång. En dag närmare mars, kalvning och takdropp. 

En hemkommen dotter tog tag i stordisken av mjölktaxin och hinkarna idag, samt en massa annat jobb hos kalvarna. Det var tråg som skurades och mjölksäckar som bars in. Och så den vanliga djurskötseln såklart.

Den här veckan tänkte jag försöka komma ikapp med bokföringen ordentligt samt klippa färdigt de sista korna. Kanske, kanske kommer det en kalv också! En i gänget är beräknad redan i februari så spänningen stiger för varje dag. Det känns overkligt att det snart är dags men jag ser så mycket fram emot kalvningssäsongen som börjar på riktigt bara vi kommer in i mars.

Några särskilda önskemål finns det i år och det ökar spänningen och förväntan ytterligare. Som vanligt vill man ha en hornlös kvigkalv från Kjellina, så generna kan gå vidare, men för ovanlighetens skull har vi fler kvigönskningar än så. I vanliga fall vill vi ju helst ha tjurkalvar eftersom vår primära inriktning är ungtjursuppfödning, men i år ser vi gärna en del kvigor. Avelstjuren Bamse till exempel, är mer än välkommen att ge avkommor av honkön. Det skulle göra att vi på sikt kan hjälpa till att öka antalet bazadaisedjur i Sverige. Tyvärr prickade han inte in alla han skulle betäcka, trots att de inte var så många, men de kalvar som kommer ska bli spännande att se och lära känna.

Bild på Bamse från förra årets fotoshoot. Mer om den finns HÄR. Nu är han både högre och grövre och bor i hangarn och äter mix hela dagarna. 

Tänk om man kunde beställa precis vad man ville ha i avkommeväg? En perfekt deal skulle vara kvigkalvar efter Bamse och tjurkalvar från Leif. Med undantag för Kjellina och kanske Ellie då. Samt några av Hollywoodfruarna. De skulle kunna få Leffe-kvigor men resten kunde gott vara tjurar.

Måste ju för rättvisans skull slänga in en bild på Leif också. Här är han nyligen utsläppt 2022. 

Helgens modell var Ellie som tyckte att min telefon var väldigt intressant. Hon är Kjellinas dotter och den enda av hennes kvigavkommor som fötts utan horn. Med mammas fina lynne och en stabil, stark kropp fick hon sjävklart bli kvar som ko. Hon är en duktig mamma precis som sin egen mor och blir bara finare med åren. Nyfiken är hon också. 

En annan favorit är Ronja, Matildas ko här nedanför. Hon är någon slags gatukorsning men får vara med ändå. Väldigt trevlig och social. Hon har hittills bara fått tjurkalvar och den senaste, Rafael, har växt väldigt bra.

Ser ni förresten vilket fantastiskt söndagsväder vi hade igår! Gissa om det är kul att jobba utomhus och hänga med djur en sådan dag? Ett andrum mellan snöfallen och riktig energipåfyllning.