Tröskstarten gick i måndags och det hade nog blivit tidigare om vi varit klara med grässkörden. Det är riktigt moget och några lass har kommit hem. 

Det som skördas nu är spannmål som vi köper på rot av Junigård i Njurunda. Det ser hyfsat torrt ut men jag har inte fått någon riktig uppgift om vattenhalt. Mängden vet jag inte heller mycket om mer än att det inte ser jättebra ut hittills. Väldigt torr vår och väldigt blöt sommar var nog inte det bästa småfröna men det visste vi ju redan. Som det är nu är vi glada för allt som blir.

Ett par lass i tippfickan (helt förträffligt att ha en sådan förresten, hur stod vi ens ut tidigare?) och idag ska det korvas.

Efter lunch åker Danne iväg och tröskar igen men innan dess har han nog fått fart på spannmålsinlagringen. Tyvärr hann vi inte förbereda så mycket igår så hans morgon har bestått av diverse pyssel med städning och underlagsarbete där korvarna ska ligga. Alltid är det något man inte hunnit med. Tänk den dag man är i fas? Kommer det någonsin att ske? Just nu känns det som att jag skulle kunna bli sen till min egen begravning.