Jag tänkte att jag skulle få så mycket gjort. Och Danne skulle få så mycket gjort. Jag skulle vara den duktiga frun som flyttade djur helt obemärkt så han kunde hålla på med sitt, vad det nu var. Något om ett hål i marken tror jag han pratade om. 

Nu blev det inte riktigt som jag hade planerat för både man och dotter fick rycka ut flera gånger till min räddning. Vad som pågick? Jo, jag hade lösa djur här exakt hela dagen!

Det började med att jag skulle göra rent i framkant på ströbädden hos kalvarna när en brunvit rackare smet ut och började ströva fritt. Sedan rymde en större tjur förbi mig när jag lastade av djurvagnen och den sprang nästan ända bort till grannen. Till sist skulle jag släppa ut ett trettiotal tjurar från ströbädden men glömde att stänga grinden på gången, med påföljd att det blev öppet rätt ut på gården vilket hälften av dem märkte och drog nytta av.

Ojojoj…Och jag som hatar att behöva be om hjälp… Särskilt när jag varit lite spetsig tidigare på dagen och markerat att jag minsann klarade mig alldeles själv och inte ville veta av att någon la sig i mina planer och göromål.

Det slutade såhär. På högsta volym ur min såriga hals:

-DANNEKOMHITFORTDETBLIRKATASTROOOOF!!!

Så han fick komma till undsättning. Sammanlagt tre gånger. Och Linnea också. För att min hjärna och reaktionsförmåga inte riktigt var på topp.

Det är visst ett jävla jobb att leva och arbeta med mig. Men det är som det är, någon måste göra det.