Äntligen har kanske hjulen börjar snurra ändå. Landsbygdsminister Peter Kullgren har uttalat sig om den senaste utredingen om livsmedelsberedskap och han talade väl. Kanske förstår åtminstone några av våra politiker lite av det vi sagt så länge?

Att det skulle behövas oroliga tider och rädda medborgare hade vi redan förstått. Men länge har det ändå verkat absurt hopplöst när det gäller förståelsen för att vi människor faktiskt behöver mat. Att vårt land är beroende av en inhemsk matproduktion.

https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2024/02/landsbygdsminister-peter-kullgren-tar-emot-utredning-om-livsmedelsberedskap/

Äntligen har vi nu kunnat höra vår landsbygdsminister säga det som vi bönder idogt påmint om år efter år. Att utan mat fungerar ingenting annat. Att lantbruket har en central och oerhört viktig roll, särskilt när det gäller landets försvar och förmåga att klara kris-  och krigstider.

Ska vi verkligen behöva känna Putins andedräkt i nacken eller är det Nato som knackat på med en kravlista på bättre beredskap? Oavsett vad så verkar det som att en liten väckarklocka kanske har börjat ringa hos våra politiker. Till sist. När det nästan är för sent!

Så ska vi buga och tacka landsbygdsministern nu då? Tja, man uppskattar ju när folk är insatta i sitt arbetsområde, gör sitt jobb och tar sitt förtroendeuppdrag på allvar. Man kan också tycka att det är ganska basic.

Ska vi tacka några så är det väl snarare lantbrukets outtröttliga företrädare. Alla som engagerar sig, informerar på egna kanaler och via branschorganisationer, skriver debattartiklar, förklarar, reder ut och ger svar. Om och om igen. De som hållit på i generationer och de som är nya. Alla dem, alla vi, som på olika sätt, i olika sammanhang fortsätter förklara varför det svenska lantbruket måste stärkas, inte för böndernas skull utan för oss ALLA.  Som landsbygdsministern sa, för ”alla som någon gång äter mat”.