Det luktade död ur diskrumsavloppet ett tag. Så till den grad att det nästan inte gick att vistas där. Vanlig avloppsstank som bas och så en touch av gamla mjölkproteinavlagringar i toppnoterna. 

Vi trodde först att det hade frusit men det var visst en gammal hederlig snuskpropp som orsakade stopp i vårt avlopp. Det blir ju en del äckelskap i rören och med tanke på att vi diskar mjölkhinkarna och taxin här utsätts avloppet för både protein och fett ihop med all annan ladugårdssmuts. Till slut blev det plugg och vi hade plötsligt ett stinkrum istället för ett diskrum under ett par dagar.

Vi försökte spola och greja men det ville inte ge med sig. Inte förrän Danne skaffade fram en självmatande rensslang att koppla in på hetvattentvätten. Då släppte det och nu är det som vanligt igen vilket är väldigt skönt.

Nu kan man diska och även passera in och ut genom det här rummet utan att behöva skölja näsan med sprit efteråt.