Idag var det dags för nu gick det inte att skrapa ihop mer foder i plastvecken på första ensilagelimpan. Åtminstone inte med tanke på att det kom en massa nysnö mitt i allt också. 

Den första limpan räckte längre än vi trodde och vi känner oss trygga med att vi har foder så vi klarar oss utan problem. Det är lite svårberäknat när man inte är van att lagra ensilage såhär. Hur mycket har man fått in egentligen? Och är allt fräscht eller kommer man att få köra bort stora partier? Med balar har man ett tydligare antal och går det hål på en är det bara den balen som blir förstörd.

I år är första gången någonsin som vi har i stort sett allt i limpa och det är lite läskigt.

De balar vi ändå har är kofoder, torrhö, halm och ströhö. I höstas var vi lite oroliga för fodermängderna och passade därför på att köpa in en del balar av en bondekollega som just har avvecklat sin verksamhet. De får fungera som en buffert nu och som mat till korna framöver våren.

Undrar om det någonsin kommer att kännas helt avslappnad att öppna en ensilagelimpa? Man vet ju inte hur det kommer att se ut och inte kan man tjuvkika innan heller.

Tack och lov möttes vi även denna gång av fräscht och fint ensilage. Inga tecken på mögel eller annat jäkelskap än så länge (håller både tummar och tår för att det fortsätter så). Nu hoppas vi bara att fåglarna låter den vara ifred när snön smälter också. Nog för att man börjar bli less på vintern men snö är väldigt bra att ha med tanke på att plasten slipper ligga blottad.