Ibland händer det att kalvar från Kjell kommer med särskilda skötselinstruktioner. Möt Siv, kvigkalven som redan har sin framtid utstakad.

Linda som jobbade hos oss förut är ju numer djurskötare i Kvarnsveden där vi köper kalvar. Det är kul att träffas när vi hämtar nya småttingar och enkelt att resonera om djurhälsa, utmaningar och allt möjligt eftersom hon vet hur det funkar på båda gårdarna.

Ibland får man extra information om vissa kalvar, att de har namn, någon speciell egenhet eller behöver extra mycket gos och pussar.

I fredags fick vi hem den här lilla donnan och via sms från Linda fick jag veta att hon minsann inte är vem som helst. Hon är en väldigt trevlig kviga (det märkte jag själv också) med en elitrankad simmentaltjur som far och en stor och snäll ko som mor. Jag råddes å det varmaste att inte låta henne bli slaktkviga utan spara henne i kobesättningen. Samt att jag fick veta att hon heter Siv, av alla tänkbara namn på ett djur.

Än så länge är jag beredd att hålla med om alla lovord. Siv är jättefin och väldigt lugn och snäll. Hon har potential att bli en redig ko i framtiden och mamma till många välväxta avkommor. Det ska bli kul att följa henne och hon är lätt att känna igen också med sina bruna, runda fläckar runt ögonen.

Ytterligare en sak är intressant med detta djur. Hon har ett eget soundtrack! Låten om stans snyggaste häck!
Nu fastnade inte den runda lilla stussen på bild just idag men nog kan det ha varit en välväxt kviga med köttrasbakparti de hade i tankarna? Sundsvallscountrybandet Wildwood, när de skrev detta musikaliska mästerverk?

”Skål och salut, för hur hon såg ut, vid ryggens slut”

”Hon var dock en tös, så grann så att man rös”

Välkommen Siv!