Nu var det dags. Tillräckligt kallt ute för att undvika varmgång och vi var lämpligt trötta på att öppna balar stup i kvarten. Perfekt läge att börja utfodra från ensilagelimpan. 

Sekunderna innan första snittet är alltid svettiga. ”Tänk om allt är mögligt, tänk om allt är mögligt, tänk om, tänk om, tänk om….”

Puh! Lättnaden när prima foder ser dagens ljus är stor och även denna gång såg det fint ut och doftade riktigt gott. Tänk vad en massa packning och lufttät lagring kan åstadkomma. Inga tillsatser, bara naturen.

Nu får vi hålla tummarna för att det är lika fint längre in också.

Närproducerat foder godkänt av Rockykommittén

Förutom limpöppningen grejade vi med lite allt möjligt igår. Jag sopade vindväven fri från damm i hangarn och Danne och Henny tog en tur till Kjell och hämtade kalvar. Vi hann även flytta kvigor, jaga förrymda tjurar och äta kakor.

På eftermiddagen tog Danne fram skitspridaren och Elias hjälpte mig med några brädor som jag hade kvar att måla.
Det rinner fortfarande vinvdävsdamm ur mina ögon så fort jag blinkar men jag känner mig nöjd med starten på veckan. Allt som allt en produktiv måndag och tisdagen som nu snart är slut blev också späckad. Mer om den i morgon.