En blandad dag som började med kalvkoll och ladugårdsjobb en stund på morgonen. Sedan blev det ett pass på hospice för mig och därefter sjukhusbesök. Nu är det snart dags att sova men först måste jag visa kvällens meny. 

Danne hade lagat kycklingfilé när jag kom hem. Väldigt gott ihop med sallad och kroketter. Han hade gjort egen marinad på massa kryddor och salladen dränkte jag med balsamicovinäger.

Till efterrätt åt vi ännu lyxigare, nämligen kalvdans. Det är verkligen inte varje dag! Kjellina hade så mycket mjölk igår att jag blev tvungen att dra ur lite så Einar kunde få tag om de spända spenarna. Andra dagens råmjölk är rena guldet kan jag lova. Ett vattenbad senare och vi hade en mild, ljuvlig kalvdans som nästan blev som en ost. Snacka om proteinrik mat och så himla gott.  Som att äta, ja guld.

Med nötter, grädde och lite sylt i botten behöver man inget mer. 

Innan någon frågar måste jag tyvärr säja att nej, detta var ett enstaka tillfälle, vi har sällan eller aldrig råmjölk över. Jag önskar verkligen att jag kunde ge bort till alla som vill ha, särskilt äldre damer, men i de allra flesta fall går det till kalven.

Råmjölken är det viktigaste som finns för en nyfödd kalv och vi tar aldrig om vi inte behöver mjölka ur av någon särskild anledning. Våra kor är inte vana att bli mjölkade heller så det är ofta lite av en cirkus när det sker. Väldigt sällan det blir någon liter till hushållet med andra ord.

Kul ändå att sådan här mat finns kvar i mångas minnen trots att den inte lagas så ofta idag. Det är otroligt gott förstås men det är något mer också. Kanske hela grejen med kor och allt de ger och delar med sig av. Både till sina kalvar och till oss människor. Så många de mättat genom tiderna tänker jag, så många barn som överlevt fattigdom och umbäranden tack vare kor och deras mjölk.

Klassiska desserter som ostkaka, kalvdans och rörost är som en hyllning till dessa vackra djur tycker jag. Så fint.