Sexton kalvar har vi fått nu och snart är vi halvvägs. Alla utom en har lappar i öronen, den sista var så himla, himla nyfödd att han fick vänta. 

Med hjälp av en av döttrarna märkte vi en hel drös kalvar idag och även om man är flera är det inte så lätt alla gånger. Man ska ju både veta vem som är vem och ha koll på närgångna morsor.

Vi brukar se till att ha en grind emellan nästan oavsett vilken kalv vi märker. Korna kan bli oroliga även om de är snälla, särskilt om kalven protesterar ljudligt mot fasthållning och örhängen. Då vill man kunna koncentrera sig och jobba i lugn och ro och det är bäst att ha dem lite åtskilda.
Vi håller ofta till i en liten grindfålla när vi märker, eller så delar vi upp ko och kalv i olika avdelningar på bädden. Då kan kon vara i närheten men man behöver inte ha henne flåsandes i nacken medan man jobbar.

Vissa är mer dramatiska än andra när de får sina märken. Ligger i knät och visar ögonvitorna till exempel. För att sekunden senare studsa vidare i livet som om inget hänt!

När vi ändå höll på fick vi tillfälle att ta en tjuv i hampan också. Den svarta, en vuxen ko som diar på de andra korna. Det är en riktigt ful ovana hon lagt sig till med men nu är det slut på sötmjölksdagarna.

En antisjälvmjölkare sattes fast i nosen och om hon diar på någon igen blir hon bryskt avvisad när taggarna skicks mot juvret. Det brukar funka bra för att få stopp på beteendet men vi får nog hålla koll på henne ändå. Och inte ta bort den där plastbiten för fort. Hon är tyvärr en riktig återfallsförbrytare.

I morgon lördag blir det lite olika uppdrag. Danne ska iväg och hämta en grej i Uppsala och jag ska med barns hjälp paketera en massa köttfärs. Även en hundpromenad med ett annat barn är inplanerad och så ska jag sköta djur och träna.

Trevlig helg!