Nu har det snart gått en vecka sedan vi gjorde klart årets andra ensilagelimpa och det är så skönt att se den ligga där alldeles färdig.

Vi  började förra torsdagen efter lunch och var klara sent på lördagskvällen. Väldigt smidigt på alla sätt, allt bara flöt på och humöret var gott.

Den här limpan blev aningen mindre än den första men det gör ingenting. Allt fick plats på betongen och vi kommer klara foderbehovet utan problem bara allt håller sig fräscht.

90 lass x ca 40 kubik blev det och det samlades ihop på ungefär 100 hektar. Ingen rekordmängd men värt att minnas är att vi efter den enorma förstaskörden varken körde på skit eller mineralgödsel. Så det hade växt riktigt bra sett till förutsättningarna.

En av anledningarna till att det flöt på så bra, förutom att vi har kanonfolk som kommer och jobbar, är att vi fokuserade på de större fälten och lämnade de mindre till rundbalspressen. Effektiv körning och mindre krångel med småbitar gör stor skillnad och  det här kunde vi göra tack vare att vi har en traktor extra i år.

När Claasen gick med vagn blev en av JD-traktorerna ledig för balpressning. Superbra ju!

En sista lyckosam grej var att det var helt vindstilla när vi la på täckplasten. Det var nog första och sista gången. Av någon anledning brukar det ju alltid blåsa upp och helst av allt storma när man ska täcka sitt ensilage. Nu var det alldeles lugnt och det gick så snabbt jämfört med tidigare gånger. Bara att tacka och ta emot när vädret vill samarbeta.

Tack också till alla som var med. Jag är så glad och stolt över att det finns så fina bondekollegor och att samarbetet alltid funkar bra när vi lejer in varandra till olika jobb.

Mest stolt var jag såklart över dottern som hoppade in i ena John Deeren och körde vagnslass fram och tillbaka som om hon aldrig gjort annat. Visst har hon körvana men hon hade aldrig gjort just det här jobbet. Imponerande att bara kliva in och ta sig an en helt ny uppgift, särskilt när det är högt tempo!