Papper och pärmar, fasthäftade dieselkvitton och utskrivna mailfakturor. Jag är visst en stenåldersmänniska och jag har inga planer på att ändra på det. Åtminstone inte just nu. 

Den digitala världen i all ära. Jag gillar verkligen att kunna rota bakåt i mailkorgen, ha viktiga komihåg i mobilen och olika dokument i datorn och molnet. Man ändå känns det tryggast att ha saker på papper också. Mer papper än de flesta nog anser som rimligt.

Den dag jag tar en bild på ett kvitto och låter det hoppa in i bokföringen helt automatiskt kanske inte är så långt borta. Men att jag bara skulle ha en bild, inte häfta fast kvittot också, och ha det i en pärm, känns väldigt avlägset.

Jag fattar att jag lär gråta blod när jag en dag börjar använda alla automatiska lösningar, och förbanna att jag inte gjort det tidigare, men än törs jag inte ta några stora steg. Jag riktigt ryser av tanken på att bara ha e-fakturor och digitala kopior av allting.

Jag har till och med gått bakåt i utvecklingen i år och skaffat en särskilt CDB-pärm. Där sätter jag utskrivna kvittenser på alla djurrapporteringar, trots att de finns på Jordbruksverkets sida om man vill gå tillbaks och kolla. Varför jag skriver ut dem nu kan jag inte svara på men kanske är det för att omvärlden är så skakig? I oroliga tider vill man ha tydliga fästpunkter har jag hört. Trygghet i det man kan kontrollera. För mig är det visst papper och pärmar. Jag blir lugnare om jag kan slå upp och verkligen ta i dokumenten. Så nu får det fortsätta så. Kanske tills världen blir en tryggare plats.