Synd bara att det inte blir så mycket kött på dem. Och att de är mer än lovligt egensinniga. Annars hade man lätt kunnat ha några fler fjällkor.

Särskilt kalvarna är ju så söta att man smäller av. Späda, liksom finmejslade och bara så vackra.

Här är Inse, eller Inse Insekt som hon också kallas. Dottern Linneas verk såklart, från hennes ko Freja och med en seminfjälltjur till far.

En underbar liten filur, vägde bara strax över 20 kilo när hon föddes.

Hon är nyfiken och glad men lite skygg än så länge. För det har hennes misstänksamma och rätt sura mor lärt henne att man ska vara. Men vi tänker att det kanske släpper med tiden, fjällkor är ju kända för att kunna tänka själva (i alltför stor utsträckning) så det är inte skrivet i sten att hon ska bli lika lättkränkt som sin mamma.

Fjällstatusen på gården är just nu följande:
Freja, en renrasig ko på fem+ år nånting och hennes dotter Inse. Tina, en förstakalvare från Jenny som är korsning fjäll/blonde (!) och hennes dotter Trude. Samt Indavel, en tjur från förra året som trots eventuellt tveksamma gener har klarat sig bra genom livet.

På något sätt nästlar de sig in och blir fler och fler!