17 nya kalvar kom i onsdags och hur Danne lyckades skohorna in dem i ladugården vet jag inte men nu står de här i alla fall. Mjölktaxin är jättefull och många små magar ska mättas morgon och kväll. 

Vi har plats för 35 mjölkdrickande kalvar i ladugården plus sju på balkongen men vill helst inte ha det så fullt. Det gör stor skillnad med 5-6 stycken i gruppboxarna istället för 7, även om ytorna är väl tilltagna och större än djurskyddslagens föreskrifter. Det ska vara luftigt bland småkalvar tycker jag. Mycket plats och lätt att hålla rent och torrt.

Nu är det inte helt maxat antal men väldigt nära. Och ingen grupp är på avvänjning än så det går åt ohemula mängder mjölk.

Enligt ryktet (Danne har sagt det) ska vi få köpa en större mjölktaxi av en bondekollega och jag hoppas verkligen att det stämmer. Det är går nämligen åt 136 liter vatten i blandningen nu, plus 24 kilo mjölkpulver, medan vår taxi tar 130 liter totalt. Man får dela upp och blanda två blandningar, räkna ut och krångla och det är tråkigt och tar tid. Den nya taxin ska enligt uppgift vara större och den är oerhört välkommen nu.

Medan de nya kalvarna anlände var jag i Hälsingland igen. Med tre av barnen den här gången. Är det inte mässa så är det födelsedagsfirande, alla vägar verkar visst bära mig till hälsingebygden den här sommaren. Den här gången var det min syster som fyllde 40 (sjukt) och bjöd in till tre fantastiska dagar i vackra Orbaden. Vi har åkt zipline nedför ett berg, klättrat upp på ett annat, ätit god mat, spaat, badat i Ljusnan, rott kyrkbåt och mycket, mycket mer. Ett minne för livet var det, med släkt och vänner, och jag kan inte skriva mer om det för då börjar jag gråta för det var så fint.

Nu är vi hemma igen och det är bara att jobba undan allt som går för nästa resa blir redan till helgen. Då bär det av ännu längre söderut, för i skånska Lomma väntar en lägenhet på en ung, västernorrländsk hyresgäst. Det är alltså inte jag som ska flytta utan vår dotter som ska plugga långt där nere, igen, och bli professionell bonde vad det lider. Eller bonde med studieskulder, som hon själv kallar det.