Det var en gång…
….Och den var sandad. För så får man göra om man har ett halt och orillat betonggolv.
Skrapgångarna i Hangarn rillades, alltså spårfrästes, för flera år sedan och ytan är fortfarande bra och hyfsat halkfri. Visst händer det att tjurarna halkar till om de leker eller fajtas men det är ändå rätt sällan vi har hältor och liknande bekymmer i det stallet.

I den nya byggnaden däremot har det varit några skador på ben och höfter tyvärr. Gången är ganska hal och eftersom vi skrapar i stort sett dagligen för att hålla rent och snyggt är betongen oftast blottad i all sin välglättade glans.

Lösningen är just nu sand och det funkar faktiskt himla bra. Vi strösslar på lite efter varje skrapning och sedan vi började med det har vi inte haft några nya hältor.

Enkelt och billigt, en bra lösning för stunden men på sikt vill vi nog fräsa upp spår även här. Och hos korna. Och hos de mindre djuren. Men det är bara en av alla saker på önskelistan så vi får se när det kan bli av.
