I går for jag till Stockholm för att gå på begravningen av svensk landsbygd. Ett seminarium om Grön Infrastruktur. För att fira nedläggelsen fanns på plats inte mindre än 4 generaldirektörer samt 300 statsanställda och miljöaktivister. Och på första parkett satt, som vanligt, även stora delar av syltryggarna från jord- och skogssektorn som låter detta ske utan att kraftigt protestera.  

Ja, jag upprörs. Det pågår nämligen ett överstatligt övertagande av privat egendom genom något som kallas för Grön Infrastruktur, GI. Det är ett ”verktyg” som ska integreras i länsstyrelsernas vanliga arbete för att nå miljömålen. Ungefär så är det beskrivet i regeringsuppdraget från alliansens tid, signerat centerpartisten Lena Ek som idag är Södra skogsägarnas ordförande. Hur detta kommer att drabba mig vet varken jag eller myndigheten i dag. Det jag vet är att jag och alla andra bönder får betala någon annans fest.

Jag anser att implementeringen av Grön Infrastruktur är ett konstitutionellt haveri som förflyttar makten över privat egendom till tjänstemän på diverse myndigheter. Syftet påstås vara att rädda världen från ett påstått sjätte utdöende. Vi är 350 000 experter (markägare) ute i landet som vet att växter och djur i modern tid aldrig haft det bättre i Sverige. Med den vetskapen i bagaget satte jag på mig begravningskostymen och hoppade på tåget mot Hufvudstaden.

Jag tänkte ge er min bild och några korta reflektioner från seminariet i går som fått rubriken ”Grön Infrastruktur från ord till handling”. Men först lite mer bakgrund som den insatte kan hoppa över. Tanken är alltså att man ritar in ett område på en karta och inom det området kommer det bli begränsningar för hur markägarna ska få sköta sin egen mark. Allt ska bygga på frivillighet vilket i klartext betyder ytterligare inskränkningar och kostnader utan ersättning. Samtidigt vet vi att miljöministern sagt att staten inte har råd att ersätta alla markägare för alla intrång, det finns inga pengar för det. Här serveras nu ett nytt skönt verktyg för att konfiskera egendom.

Reflektioner

1. Naturvårdsverket och dess generaldirektör saknar helt styrning av våra politiker. Han anser sig ha ett starkt mandat och gör lite som han vill. Återkommande från Naturvårdsverket är att de har en översittarattityd med där man ser ner på traditionell ekologisk kunskap.
2. De i församlingen som representerar näringen har inte, gjorde inte och kommer säkert inte göra så mycket nytta för oss som brukar naturen i detta fall. De på scenen borde ha tagit tillfället i akt att inför 300 nyckelpersoner tydligt förklarar att GI bara kommer att göra skada och ingen nytta för landsbygden och mångfalden samt att det juridiska läget är mycket osäkert.
3. I pausen talas det bland annat om hårdare restriktioner, skriva om skogsvårdslagen, kapitalismen har skapat enfald och utarmning i skogen och mark.
4. Moderatorn frågade flera gånger generaldirektörerna om det fanns fog för markägarnas oro och om det verkligen går att åstadkomma något utan tvingande regler. Svaret var att man som markägare kan vara lugn och att GI bygger på frivillighet. Hur lätt man tog på frågan och svaret i sig gjorde mig illa till mods.
5. Generaldirektören från Jordbruksverket, Christina Nordin, var det enda ljuset som i en mening i alla fall påpekade att mångfalden förutsätter att vi har några lantbrukare kvar.
6. Det serverades endas vegetarisk mat av Naturvårdsverket. Jag beställde svenskt kött som specialkost och fick faktiskt det!

Går det att göra något?  

Svaret på den frågan gav en av generaldirektörerna själv. Han sa att ”delaktighet och tillit är avgörande”. För den lyhörde betyder detta att vill man stoppa ytterligare statligt övertagande av privat egendom gäller det att inte vara delaktig och påvisa att man saknar tillit. Först då kan det ta stopp. Blir motsättningarna tillräckligt stora kan GI åter bli en politik fråga.

Men, man får nog ändå förmoda att på de allra flesta håll kommer branschens företrädare fortsätta sitta tillsammans med myndigheterna runt rundabord i Stockholm, dricka kaffe med fikabröd och nicka i samförstånd.

Jag heter Rickard Axdorff, tack!    

twitter.com/axdorff