Årets första domherre

19 november, 2018

När domherren, som är av släktet finkar, dyker upp så har den resesällskap av vintern. Igår såg jag årets första domherre i en sälg vid ett kalhygge. Vintern är på gång!

 

Jag trivs på vintern under vissa premisser. Det får gärna vara kallt men inte jättekallt. Det får gärna snöa men inte hela tiden och aldrig mer än 30 centimeter snö. Det är enklare att klä sig för vintern än för sommaren om man ska jobba utomhus. Men innan snön och kylan kommer är det vissa saker som behöver göras.

En av dessa saker fixade jag med i dag. Salta ridbanan. Jag lät bygga den 2008 till min kära fru och de grannar som rider. Jag anlitade en lokal entreprenör som byggt flera ridbanor som hustrun provridit med gott resultat. Rent ekonomiskt blev det inte en bra affär. Det kostar i storleksordningen 250 000 kronor att bygga bra ridbana. Intäkterna i form av uthyrning av banan betalar tyvärr varken ränta eller löpande underhåll. Men ridbanan kan få människor att vilja bo och trivas i denna lilla by.

 

Syftet med att salta ridbanan är att den inte ska bli stenhård nu när vintern med kallare väder är på gång. Man saltar, harvar, och saltar igen. Jag köpte en saltspridare till min gamla ATV för något år sedan. Spridaren är den gula burken ni ser på bilden. Burken rymmer ungefär 25 kilo salt. Den har fungerat bra men saltet jag köpt i år hade tagit åt sig fukt. I stället för att rinna lätt ur spridaren blev saltet som en deg som bara hängde där. Det blev till att sprida salt med spade detta år.

Varför heter fågeln domherre?

Det är ganska logiskt. Inom katolska kyrkan hittar man en grupp som kallas för ”korherrar” och de är medlemmar av domkapitlet. Deras klädsel påminner om domherrens vackra skrud och därifrån har fågeln fått sitt namn. Eller om det var tvärt om?

Jag heter Rickard Axdorff, tack!

twitter.com/axdorff

Att rasta hunden i en nyckelbiotop
Upphetsad bagge